Att vara en oansvarig snorunge

327, 328, 329… Här färdas man genom land och rike. I, som en Hebyspelare uttryckte sig, en ”fet jävla landslagsbuss”. Jo, det står faktiskt någonting om något landslag på bussens kaross. Bredvid mig ligger en maratonsliten utmärglad mittback i Danne Johansson, med eller utan lår (avgick i halvtid med lårkakekänning).

Solen myser på. Det ligger någon sorts lättnad i luften. Vinst, 2-0 mot ett brunkigt Heby. Ett par boys hänger, småsnackandes längst bak i bussen. Kollar på youtubeklipp på nakna brasilianskor som sparkar boll på en uppblåsbar fotbollsplan. ”Med glidmedel som underlag”, citerat Kalle Jonsson. Ungdomsgänget läser om någon Tankovic, född -95, spelandes i något lag. Jag tror det var från England och kallades Fulham. Gubbgänget diskuterar något oförståeligt. Förresten, vilket gubbgäng?!

Vi börjar från början. Veckans träningar har sett bra ut. I alla fall vad jag har hört. För nytt för den här veckan är nämligen Östlunds egen böteslista, där förseningar dubbleras med det dubbla (väldigt diffust det där, jag vet). Herr Östlund lyckades nämligen försova sig till både en och två träningar, två på varandra följande veckor.

När inte Mamma köper kylskåpet fullt av juice, skinka och Cola. Då är det inte lätt. När inte Pappa dunkar på pojkrumsdörren så att Backstreet Boys-affisherna virar i luften. Då är det inte heller lätt.

Utan när man måste ställa tre olika alarm. Alltså, tre olika enheter. Åtta alarm på mobilen, med 2 minuters intervall. Dessutom en vanlig väckarklocka som låter som en… Vanlig väckarklocka. Ni vet, en sådan med ett litet klick som man vaknar till av, precis innan den börjar tjuta på riktigt.

Sist och minst, ett tredje alarm som låter som ett vätskefyllt brandlarm. Jag förundras själv över att grannarna, specifikt de under min lägenhet, inte har lämnat in någon sorts protestlista. Hela lägenheten skakar, fönsterrutor spräcks och garderober rasar. Själva alarmet vibrerar dessutom som en emotionellt ståtlig dildo (skulle jag kunna tänka mig).

Ja, då är det inte lätt. Det är speciellt inte lätt när man lyckas sova ifrån dessa vidunder till alarm. Men det är väl bara att inse. Jag är en oansvarig snorunge. I alla fall i en 72-årig före detta läkares ögon.

På tal om läkare. Synd att det inte ligger något sjukhus i närheten av Heby bara. Jag tänker mest på gästande lagen på Tegelvallen (bara namnet…). För ett brunkigare lag har jag inte mött under mina sju senaste år som fotbollsspelare. För er som undrar spelade jag då i Irsta och åkte ut till Norrby och Brunkeboberg. Tröjorna var köpta på Dressman XL. Dobbarna efterliknade Materazzis. Och negativiteten var som klippt ur Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”.

Det positiva var däremot inramningen av arenan. Den låg inbäddad av savann, skog och snötoppar. Solen gastade på. Vindstilla. Träbänken i båset var inte äldre än 5 år. Ett klassiskt Stiga hockeyspel i omklädningsrummet. Sköna plastsitsar på toan (porslin blir så förbannat kallt). Snyggt mål av Fiorini. Tre poäng!

379, 380, 381. Undra hur lång tid det tagit att tillverka alla dessa lyktstolpar…

Nu ska vi snart iväg till Strike med laget. Lite bowling. Jag vinner. Lite mat. Jag äter mest. Lite Beer-Pong. Jag dricker mest. Lite Blue Moon Bar. Jag däckar först.

Ps. I slutet av den andra halvleken tyckte jag en utav Hebyspelarna lekte för mycket Di Caprio. Så jag skrek att jag tyckte han föll som ett stuprör. Den köttigaste mittbacken, med rakad skalle, ropar tillbaka: ”Stuprör, de sitter ju fast!”

Jaja, men när de väl faller av. Då jävlar.

Posted in Allmänt | 10 Comments

De eller dem? Dom.

Västerås Sportklubb spelade i helgen ännu en träningsmatch. Dem vann mot seriekonkurrenten Sandviken med 2-1 efter två mål av Jonathan ”Mål-Ove” Böckert i slutminuterna. Dem gjorde en bra match.

Tycker du inte att det är drygt? Människor som inte kan skilja på de/dem. Människor som försöker verka världsvana och vokabuläriskt korrekta (okej, kanske inte världsvana och inte heller ordförrådskorrekta…). Men det verkar som att många i denna tid, speciellt ungdomar, försöker imponera och göra språkkunniga nöjda genom att överanvända ordet dem. De (ungdomarna vill säga) tror sig veta att dem är ordet man använder för att låta lite ”finare i kanten” (stockholmsdialekt) och få respekt på exempelvis Facebook.

Problemet är att det enbart ser fjantigt ut, att man sjunker ännu lite mer på någon slags statustrappa. I alla fall enligt min mening. Det andra problemet i den här situationen är att ingen annan av alla språkgenier på Facebook (ropa tjing om jag har fel) kan någonting kring den här något diffusa regeln. Så alla (tolkningsfrågan igen) tycker att han som använder dem hela tiden är helt suverän på svenska språket. Han kan sin grej. Honom ska vi ha!!!

Svar nej. Han blir bara än mer opålitlig. Exempel nedan.

IMG_1642

Jag hänger väl aldrig ut någon enskild individ?

Den största orsaken till detta dilemma är självfallet dagens modernisering i talspråket. I princip alla svenskar säger (förlåt, Agda), som man dock gjorde på VIK Fotbolls egen materialare Donalds tid, inte längre de eller dem i talspråk. Man använder ju numera enbart enhetsformen dom, både för skriftens subjektform och dess objektform (det vill säga både för de och dem). Exempel nedan:

  • De vandaliserade Apalby IP. Kommer i och för sig aldrig hända. Fast vi hade faktiskt två fantastiskt hängivna supportrar i träningsmatchen mot VSK för ett par veckor sedan. En eloge till dem (läste ni dem..). De lät faktiskt mer än resterande, säg, 100 personer på sittplats.
  • Apalby IP vandaliserades av dem. Antagligen av någons Mor eller Far. Eller bror. Jag kan sträcka mig till Farbror. Tveksamt.

I vilket fall är reglerna kring detta lite diffusa. Dock blir felet större än vad många tror. Skillnaden mellan de och dem är samma skillnad som finns mellan vi och er, eller för den delen jag och mig. Den skillnaden är väl ganska enorm?  Så det man kan tänka på är att man ska kunna byta ut de mot jag och dem mot mig. Prova själva.

  • Mig vandaliserade Apalby IP.
  • Apalby IP vandaliserades av jag.

Om ni är lite mer internationella kan ni annars försöka (här läser man verkligen: försöka) översätta meningen till engelska, för att därefter se om man använder sig utav they eller them i den översatta meningen (vilket såklart motsvarar de och dem). Enligt en undersökning (äsch, jag hörde det någonstans) tycker faktiskt många studenter att det är lättare att översätta direkt till engelska, än att använda sig av jag/mig-metoden. Se på fan (jag menar, kolla här:).

  • They vandalized Apalby Sportcenter.
  • Apalby Stadium was vandlized by them.

Slutsats av det nyss läste inlägget. Om ni är osäkra och hamnar i en situation där ni inte vet vilket ord som ska användas, använd då de i det fallet. I alla av fallen! För det första är det statistiskt smart eftersom det i nio situationer av tio är helt korrekt. Beröva dig helt enkelt din egen användning av dem. För det andra påverkar ett använt dem vid felaktigt tillfälle avsevärt mer än vad ett de gör vid ett annat felaktigt tillfälle. I värsta fall, använd då istället dom även i skrift. Skona bara mitt språköga från dessa fel, snälla!

Ni kontrar med att svenska språket (eller vilket jävla språk som helst) bara är till för att kunna kommunicera. Visst, I agree! Men om vi nu ska lägga ner så mycket energi på allt annat i världen, och andra ämnen i språket. Varför inte bara lägga ner vår själ i detta problem?

Till sist, om ni ändå vill försöka använda er utav de/dem. En tumregel är att de nästan alltid används i början av meningar medan dem används som avslut.

Till sist 2. Stycket högst upp angående Böckert. Vilka var det egentligen som gjorde en bra match. Syftade dem:et på VSK, Sandviken eller Böckert himself? Oklart.

Posted in Allmänt | 20 Comments

Zlatan är en bättre spelare än Peyman, trots magrutorna

Hemkommen efter en ganska medioker fotbollsmatch. Jag pratar inte om Rytternes damer. Inte om något lag som är bättre rankade än oss faktiskt. Eller jo. Paris Saint Germain. Men i ärlighetens namn var det mångmiljonärer som lallade runt och tänkte på kvartsfinal i CL. För utan världens bäste spelare (självfallet doktor Ibrahimovic) är PSG ganska intetsägande. Alldeles rätt taktik att lägga sig på defensiven idag.

På tal om doktorn. Dennis, VIK Fotbolls nummer 10 (vilket han aldrig är sen att påpeka), och jag, VIK Fotbolls egen ”äggmökare”, diskuterade idag Zlatan och hans betydelse för sina lag. Eller vi konstaterade, ska jag säga. Det är sjukt vilken vinnarmentalitet grabben för med in i varje lag han presenterar. Jag tror precis jag kallade Zlatan Ibrahimovic för ”grabb”… HMG liksom.

Dock kan han nog påverka stämningen åt ett negativt håll förhållandevis ofta. Med sitt temperament och storhet. För jag skulle då rakt inte vilja spela med den mannen. Inte för att han är storväxt. Utan snarare för att jag skulle vara så fruktansvärt rädd. Jag skulle inte våga röra bollen mer än 0,25 s innan jag letade efter en passning till Knugen. Han är respekt. Men tänk att få lira på topp med Honom!

Dagens träning var full av fart och fläkt på Swedbank Park. Med det bryr ju inte ni er om. Jag visar några bilder, sedan går vi och lägger oss istället! Ciao Bellos (eller nåt).

Kaffedrickare Jimmy (till vänster för er okunniga) lämnade alltså oss ikväll för semester i Thailand i två veckor. Må du brinna i helvetet (läs: Thailand). Simon stretchar vad han tror är sin vadmuskel, inklusive äter riskaka (dessa förbannade riskakor som han äter efter varje jävla fucking träning). Det luktar unkass! Längst till höger kaxige 17-årige Asmir. Till vänster Jacke med nyodlat skägg.

Kaffedrickare Jimmy (till vänster för er okunniga) lämnade alltså oss ikväll för semester i Thailand i två veckor. Må du brinna i helvetet (läs: Thailand). Simon stretchar vad han tror är sin vadmuskel, inklusive äter riskaka (dessa förbannade riskakor som han äter efter varje jävla fucking träning). Det luktar unkass! Längst till höger kaxige 17-årige Asmir. Till vänster Jacke med nyodlat skägg.

Peyman Zarifnejad. Enough said about those abs, girls.

Peyman Zarifnejad. Enough said about those abs, girls.

 

IMG_1562

Jag tror han försöker spänna sig. Kalle iallafall. Dennis sittandes, som förövrigt hade benskydden längre ner på smalbenen idag, och icke att förglömma även strumporna neddragna så att skyddens överkant syntes. ”Precis som Totti”, påstod han själv. Ett mysterium tycker ni. Att han överhuvudtaget hade benskydd på träningen såg jag istället som ett större mysterium.
Ps. Lägg märke till flip-flopen i bakgrunden. Vem är rasist?
Annars är det mesta i sitt rätta jag. En Ralph Lauren-necessert (uttalas så) hos Dennis och en Widenska-träningströja hos Kalle.

VIK - blogg

Duschen kallar. Honestly, jag var noggrann med censuren till en början. Men insåg att jag har annat att slösa midnattstimmar på.
Annars är shampoo är färskvara, tycker jag. Det tycker inte Donald (materialare), som inte fattar att det ligger tomma flaskor över hela golvet. ”Dagens ungdomar.”

 

Ps. Idag kom Haci fram till mig och påminde mig om att jag är Västerås tredje största träben (efter, som jag själv utnämnt i tidigare inlägg, ”Sulan” Aslan och Rigest Hysko). Jag tackar för den komplimangen! Hur mycket trä är inte självaste Inzaghi liksom. Bom.

Posted in Allmänt | 18 Comments

God gave a life

En produktiv dag är till enda. Nej precis, jag har inte varit på jobbet idag heller. Däremot har jag orkat laga 58 matlådor och börjat komma i hyfsad rätsida med mitt hem igen. För all del, inte jobbet…

Det tips även en smaklös människa kan komma med är: Ha för Jesus skull inte vitlök i en korvstroganoff. För det första skulle det inte gå hem på en dejt. För det andra får man tillbaka smaken för en stund.

Ett annat hett ämne förutom min mat, som tyvärr nog endast är varm, är det där förbannade mobilspelet CC. Det har då ingenting med karbonpapper att göra, utan är ett helt vanligt beroendeframkallande spel. Candy Crush. Ni kan fråga VIK:s egen discogymmare (han har väl gjort 1,5 fotbollsträning de senaste 22 åren) Peter Fredén. Jag tror han är på level 100-någonting. Eller så kan ni fråga VSK:s sportchef angående beroendeframkallande spel.

(Inflik:)

Så här skrev GUD på Twitter nyligen: Var glada att jag bara finns på Twitter och inte på Facebook. Det enda ni skulle se i tickern är ”GUD gave a life…”

(Utflik)

Det plingar satan i min ”bästa vän”. Han vill ha liv, hon vill ha hjälp till nästa nivå. Control yourselves people! Att ett litet spel kan påverka oss människor så pass mycket är nästintill skrämmande. Det är skrämmande att vi, människan, så lätt kan fastna i någon slags bubbla.

Hela livet är en liten bubbla. En bubbla vi själva byggt upp, som vi själva lever i. Full med krav. Full med måsten. Jag tänker direkt på ett ordspråk en annan sportchef, Dalkurds Diljen Otlu (vilka vi förövrigt spelar träningsmatch mot på lördag), tidigare lade ut på Facebook. Förhoppningsvis är det inte Diljen som är grundaren, utan den store, kloke och övermänskliga Tenzin Gyatso, aka Dalai Lama.

Dalai Lama svarade nämligen såhär på frågan om vad som överaskade honom mest med mänskligheten:

”Människan.

(1)    För att han offrar sin hälsa för att tjäna pengar. (2) Sedan offrar han sina pengar för att få tillbaka hälsan.

(3)    Därefter oroar han sig för framtiden, så att han inte kan njuta av nuet.

(4)    Resultatet blir att han varken lever i nuet eller framtiden. Han lever istället som att han aldrig kommer dö.

(5)    Sedan dör han utan att verkligen ha levt.”

Punkt ett. Jag ska upp 5.00 på en lördag för att jobba ett 11-timmarspass.

Punkt två. Blir det strippstången på Blue Moon Bar på kvällen?

Punkt tre. Ångesten på söndagsmorgonen kl. 16.15 (läs: söndagsmorgonen kl. 16.15)?

Punkt fyra. Flötiga, feta pizzan.

Punkt fem: Nu lever vi allesammans, med (eller utan) häst!

Posted in Allmänt | 14 Comments

Hej Jocke Häll, VSK:s nr 10

En Dillo Special (Västerås, säg världens, godaste pizza med kyckling, oxfilé och dessutom bea-sås, som fettet på fettet), en 200-gram Marabou Digistive och en tre-litersmugg med O´boy. Tröstätandet senare sitter man här med en gnutta krafter och någon kilokalori till övers. Men vafan!

IMG_1514

Min hem mår inte så bra just nu.

Idag är en sådan dag. En sådan där skön dag, där man har varit hemma hela dagen, ätit vad man velat, sovit hur länge man velat, helt enkelt gjort exakt vad man velat göra. Inga måsten. Endast ett problem.

Febern intog herr Östlunds kropp sent i söndags kväll. Man har ”torskat” (gått miste sounds so serious) en hel dröse med hundrakronorssedlar idag och igår (och imorgon). Så hur bra har dagen egentligen varit? Det kan ingen annan än herr Östlund själv svara på. Men dagens inlägg skulle inte handla om honom och hans kråka i näsan (Syrianskas tränare Fredrik Gieseckes favorituttryck när det gäller sjukdom, helst när det är en ospecificerad sådan).

Herrarna från Vallby träningsmatchade i söndags mot seriekonkurrenterna Sollentuna United. Enligt säkra källor vinner Sollentuna serien i år. De vann ju en match med 3-1, mot Syrianska. Vallbyanernas ända mål gjordes av den ena brodern Buddha på straff. Jag såg som sagt inte matchen.

Skiljebo spelade, även dem, match i helgen. Vinst mot Franke på ett snökaosat Swedbank Park. Skiljebo rullade boll bra och vann välförtjänt efter två mål av Karwan Safari och ett av Jonathan Radvogin. Laget från Hamre ser otroligt starka ut inför säsongen 2013, både fysiskt, psykiskt och mentalt. Nej, det kanske inte går ihop. Det som dessutom inte går ihop är väl att jag inte såg den matchen heller. Jag fick veta målskyttarna liksom. Men det är ju ingen jättehögoddsare att det var värsta snökaoset. Sedan, att de såg si och så ut. Det var bull-shit. Lägga över press, duvet. Tjäna!

Det har också hänt mycket i Västerås IK Fotboll under en senare tid. Hör bara här:

”Västerås bästa målvakt 2012”, Erik Biselius, får redan nu en utmärkelse för året 2013. Årets vitsare. Han levererar ”Vet-du-varför-skämt” gång på annan:

Vet du varför det inte är någon snö på gatorna i Glasgow på vintern?

Näääj.

Det bor 1,7 miljoner människor där, alla skottar.

I Sandviken bodde det däremot inte en enda skotte. Innan en träningsmatch för någon vecka sedan lyckades ovan nämnde Biselius halka till och reva upp ett 2,5 dm långt hål i skrevet, i hans dyraste märkesjeans.

Som ni säkert inte vet är jag lite av ett fan av ”bra” skäggväxter (inga ”så kallade äggväxter”… Den var dålig Patrik). Skägget här under är så tätt bevuxet, utan en enda glipa någonstans i skäggansiktet. Imponerande Simon! Jag är stolt över att få spela i samma lag som dig.

IMG_1513

Simon Fröding

Förutom detta har vi lyckats vinna tre matcher i rad, 11-0 i målskillnad. Det känns suveränt faktiskt. För er som inte vet vann vi mot division 1-klubben VSK med 8-0, varav 5 av målen gjordes av Jonathan Böckert. Snygga självmål, allihopa. Att göra fem mål i en match är en sensationellt bra prestation, oberoende motstånd. Jag tror det var sex år sedan Mål-Ove himself lyckades med den bedriften. Så epiteten Mål-Ove är numera 17-åriga Böckerts egen. Jag hoppas att säsongen 2013 blir Mål-Oves år. Det är han värd (alltså Böckert). Han har under flera år i juniorlaget visat enorm spetskvalitet i sina avslut och mål. Av egen erfarenhet vet jag att steget från junior- till seniorfotboll är brett, men det är en petitess i det här fallet.

Månadens Mål-Ove går alltså till 17-åriga (ni som läst VLT vet vad jag pratar om) Jonathan Böckert. Grattis!

Ps. Månadens Träben går till (tro det eller ej, inte Suleyman Aslan i Syrianska) Rigest ”Gershti” Hysko, VSK:s mittback. Att man kan vara så osäker med boll, men samtidigt bli så fanatiskt hyllad av tränaren i media är lika oklart som smeknamnet självt. Att det dessutom var diffust angående klubbens ekonomi och mittbackens lön… Skjut mig. Jag hade skickat in avskedsansökan även om jag fick pengar för att ta emot den mannen.

Något jag har lärt mig under mina 11 år som fotbollsspelare, är att man måste avsluta med en positiv känsla, för att vid nästa tillfälle lätt kunna återuppta denna känslan.

Har du hört om det senaste styckmordet i Sydfrika?

Näääj.

Det var Nelson man dela.

Den var fan inte ok, herr Östlund. Krya på dig!

Sist och minst vill jag passa på att hälsa till en av mina, som det verkar, mest trogna läsare. Hej Joakim Häll, VSK:s nummer 10! Eller förra årets nummer 10, som 17-åring. Hejhej!

Posted in Allmänt | 22 Comments

VFF, do you copy?

Jag började spela fotboll när jag var 9 vårar och 10 höstar gammal. En blyg, tanig, liten grabb i sina osäkra dagar. Efter 389 siljoner övertalningsförsök började jag äntligen sparka på bollen, istället för att bara kasta den.

Herrarna bakom försöken var Irstas ungdomstränare Peter Gustavsson och Bosse Andersson, där den sistnämnda förövrigt är den bästa tränaren jag någonsin har haft i min oändligt långa (känns som man inte haft ett liv sedan 1700-kallt) fotbollskarriär.

Det är svårt att sätta en måttstock på tränare på olika nivåer och deras kvalitet. Jag menar, Bosse (som är ägare av Hemglass Västerås) kan säkert inte lika mycket fotboll, dess utlärningsmetoder och coaching som en steg 3-tränare i ett Superettanlag. Men för mig personligen, som 10-åring, var han en bättre tränare än vad någon annan varit för mig som till exempel 16- eller 20-åring! Han hade feelingen. Känslan för spelarna. Han behandlade individen annorlunda. Varje spelare är unik. Varje spelare måste behandlas därefter.

På den här tiden spelade vi på åkrar. Till och med på grus ibland, ni gubbjävlar som tjatar om hur vidrigt det var på er tid. Hur ni fightades med stenbumlingar, kängor till skor och putor liknandes Andra Världskrigets kanonkulor. Been there, done that. Typ?

Det jag försöker säga är att vi fotbollsspelare har det ganska bra nuförtiden. Vi tar för givet att man kan lira på gräs året runt. Vi tar för givet att det finns minst 20 bollar att tillgå. Vi förväntar oss gratis fotbollsskor. Kläder. Tvättning. Duschmöjligheter. Och dessutom pengar.

Vi är bortskämda snorungar. Men det skiter jag fullständigt i. För nu är det på detta viset (som de där jävla trollen i Ronja Rövardotter alltid sa), att jag spelar fotboll i ett herrlag i Division 2. Okej, inte överdrivet bra. Men det finns potential för vissa att nå riktigt jävla långt (när jag blir uppspelt och lack svär jag ibland). Och att de människorna för tillfället inte får chansen att utvecklas är ren katastrof. Jag förstår att VSK (och kanske Syrianska) får välja fritt bland träningstiderna på alla våra konstmattor (ja, för nu lever vi på 00-talet och slipper sjuka köttsår av stenbusarna).

För er som läste min förra blogg, Gulsvart Inifrån, vet ni vad jag pratar om. Men det är värt att läsas gång, på gång, på gång, på gång… Denna damfotboll.

Att Gideonsbergs damlag är högre rankade än oss. Vem skämtar med vem? Det är för fan tjejer man inte ens vågar titta på. Det blir väl Andreas Findells flicklag (födda 98?) som spelar i Division 1 Södra den här säsongen.

Rytterne Dam. Ja, ni hör ju på namnet. Rytterne. Vilka i hela friden är det? Tog tydligen steget upp inför den här säsongen. Jag tror många fotbollsintresserade åker ut till Renytter för att kika fotboll en varm vårdag. Ett mysterium att ens släktingar pallar kolla.

Västerås IK Dam. Mitt lag. Mina vänner. Som delad sponsoransvarig avböjer jag att kommentera.

BK 30 Dam. De har gjort några heta värvningar. Jag har tidigare hyllat de på någon lista. Men vad fan. Damfotboll är så intetsägande. Jag vet att alla håller med mig när jag säger att man tittar på denna slags fotboll när man har en flickvän i laget, en dotter, syster eller annan släkting i laget eller en god, god vän. Annars är det inget att se.

Förbundet väljer alltså att ranka dessa fyra klubbar högre än ett herrlag Division 2. För att de råkar spela i en Division 1-serie. Men att det är fyra lag från Västerås med i den serien säger ingenting? Man kan faktiskt inte jämföra dam- och herrfotboll direkt genom divisionssystemen. Det fungerar inte. Jag säger inte att VIK Fotbolls herrar har ett hav av åskådare på sina matcher. Men Renytter skulle ju fan inte ens vinna över vårt pojkar 04-lag (så gammal var jag när jag började med denna vidunderliga sport). Gör om, gör rätt Västmanlands fotbollförbund.

Det är ingen skillnad på tjejer och killar, lika lite som det är skillnad på hudfärg, sexualitet och religion. Alla ska få spela fotboll. Men att prioritera som man gör i länet är fan i mig förjävligt. Idag, måndag, hade vi tid på kaoströmska, 12 mil ut i bushen. Men ingen kände för att ploga. Vilken skräll att det skulle ligga ett täcke av snö över banan. Det hade nog inte vaktmästarna en aning om…

En annan dag har vi inte ens någon tid någonstans. Kommunen, vad fan händer med våra träningstider? Hörde nämligen så sent som idag att vi de närmaste veckorna har tid på Wenströmska 19.30-21.00 på kvällarna. Nej.

Matchen mot Värmdö i lördags blev också inställd, som allt annat. Så igår tänkte jag; Jag ställer fan in söndagens ”Veckans Mål-Ove” på grund av snökaos. Bara sådär liksom. Sjukt irriterande att folk (läs: vaktmästare och bloggare) inte kan sköta sitt förbannade jobb…

På onsdag kl. 18.00 träningsmatchar vi istället mot VSK Fotboll, där vi bland annat återfinner Mattias FlorénOliwer Malmkvist, Philip Fredriksson och Karwan Zarifnejad från VIK anno 12. Vi ser detta som en väldigt viktig match inför kommande säsong, då vi efter mycket om och men helt enkelt väljer att inte lämna någon startelva. Det här är årets match för oss. Alla är väldigt nervösa och vi hoppas kunna ta med oss så lite minusmål som möjligt mot ett stort favorittippat grönvitt VSK. Vi ska i alla fall kämpa. Ps. Vi har en nyannonserad frisparksskytt i truppen.

Med vänliga hälsningar,

Fuck off you Västerås Sportklubb.

fuck-you

Posted in Allmänt | 14 Comments

Att vara eller att icke vara

Det här med att lägga ner sin skäl i ett fotbollslag är något som blivit populärt på senare årtionden. Stavnings och grammatik fel är dessutom sjukt irterande. Men det kan vi ta i ett annat blogg inlägg. Vissa är Djurgårdare. Vissa är Zlatanitas. Andra är medgångssupportrar. Stämmer bra, de hamnar i ett eget litet fack. Sådana som helt plötsligt köper en (ful) thailandshavsblå City-tröja, 2,5 vecka efter att dåvarande ägaren Thaksin Shinawatra sålt klubben till ett jättelikt investmentbolag i Förenade Arabemiraten, ett företag med en förmögenhet på närmare fyra biljoner kronor. Tchjäna, sa medgångssupportrarna.

Samma sak med Chelseafans och Real Madrid-fans. Året var tidigt 2000-tal. Värvningar som David Beckham och Luis Figo gjordes. Och helt plötsligt hejade varenda jävel på Real Madrid. Jag var på Mallorca med mina päron vid den tidpunkten. Tröjorna fanns tamejfan överallt. Inklusive i min resväska såklart… Förövrigt en trevlig resa, där jag träffade en skånsk polare som jag lekte med 24/7, för att sedan storböla när han åkte hem en vecka tidigare än mig. Joråsatte.

Alla vill givetvis att sitt lag ska vinna alla matcher och ta hem stora titlar. Vissa tar lilla shortcuten. Men alla är såklart trogna fans sedan barnsben. Enligt dem själva. Enligt dem själva ploppade de ju troligen ut ur magen med sin XXXS-Milantröja runt halsen och tummen i munnen.

Någonting om är sjukt är att man kan känna sådan gemenskap för någonting som är så långt borta. Det är Vi och Ni. Har du spelat tillsammans med Messi i Barcelona alltså, kul!? Eller kanske har du sett ”alla” matcher i tv-soffan. Klart du är en del av laget… Nej, men tillhörighet är viktigt. Men vi behöver inte överdriva. Skrev jag ”Vi”?

Jag menar, jag är ingen fjantig medgångssupporter. Jag är även Zlatanista. Heller ingen trogen fan (meningen utläses givetvis med brytning och engelskt sista ord, om ni förstår vad jag menar). Jag har dessutom upptäckt att jag är lite av en motgångssupporter. Ja, det finns faktiskt sådana! Och nej, trots att du inte läst mer än matte A på gymnasiet kan du likt förbannat räkna ut att det inte är något att sträva efter.

Det var en gång en Ove som kände sig utanför. Han hade nämligen ingen klubb att lägga ner sin själ i. Ingen klubb att känna samhörighet med (förutom den gulsvarta armén vill säga). Alla andra snälla pojkar i omklädningsrummet pratade så kuligt om när deras lag skulle spela match, om nyförvärven och vad som krävdes för att vinna titeln.

Lilla Ove bestämde sig bums för att börja ”hålla på ett lag”. Han valde med hjärtat (läs: fingret i tidningen). Nästa dag hade lilla Ove beställt hem en Aston Villa-tröja med hans stora kärlek, Villa-spelaren, Darren Bent på ryggtavlan. Nu var han Vi med hela Aston Villa.

Aston Villa går som tåget just nu. Riktigt kul att se. Synd att det är SJ vi pratar om och ett väder utanför deras tankeverksamhet. Riktigt synd.

Från laganda till laganda. På lördag spelar Vi i Västerås IK Fotboll första träningsmatchen för säsongen (hemma?) på Swedbank Park (eller Swedpark, som min gamla juniortränare Lalla Kjellstrand alltid sa) klockan 15.00. Kom inte och titta. Svinkallt och snörusk. Tänk då hur vi spelare känner, som förfryser tårna för att ett fåtal gånger senare få bryta dem efter en bolltouch. För att inte tala om bollfan som (i parentesväg troligtvis är pumpad som en stenbumling och dessutom) nog inte väger mindre än stenbumlingen själv. Att ha trippla underställ, (dubbla) fodrade vantar och ändå frysa. Är det hälsosamt?

Förresten. Den där historien om Ove. Den kanske inte var hundra procent trovärdig. Men det var en bra historia. Nedanstående lista är en tabell på vilka som är medgångs- inklusive motgångssupportrar i VIK Fotboll:

  • Kalle Jonsson, Simon Berg & Dennis Olsson: Bajsen (jättetråkigt Patrik… Hammarby)
  • Peter Fredén, Patrik Dandanell (även Atletico Madridare har jag hört, jävligt oklart), Daniel Johansson (?) & tränare David Welén: Liverpool
  • Daniel Fiorini: Klubblös
  • Jimmy Jansson: Arsenal
  • Erik Biselius: Västerås SK (IK?)
  • August Bergman: Manchester United
  • Ass. tränare Stefan Carlson: Manchester City (borde kanske döpa om detta inlägg till, kort och gott, ”Stefan”.
  • Gabriel Medina: Säkert Barcelona (colombianer ni vet..)
  • Peyman Zarifnejad: Säkert Barcelona (kurder ni vet..)
  • Materialare Leffe Jernberg: IFK Elefanterna
  • Målvaktstränare Bobben Lydeborn: Klubbhora since 52
  • Patrik Östlund: Bosman, numera Aston Villa

Resterande lär jag känna bättre på nästa lagfest.

Posted in Allmänt | 17 Comments

Mutningsskandal ala Ital.. Västerås

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Det är inte korrekt, trots dess goda innebörd. Jag menar, David Beckham kan göra allt. Att gå till världens för tillfället mest ekonomiskt oberoende fotbollsklubb och skänka hela sin lön till välgörenhet för hemlösa barn i Paris. Det är stort. På Facebook skulle det betyda 13 miljoner likes. Om jag skulle göra något liknande skulle jag säkert få 100 likes. Och dessutom vara nöjd med det. Det säger en hel del om både honom och mig. Men främst om att det faktiskt finns människor som kan göra allt. Och så finns det ju dem som kan göra något. Typ jag.

Eller fotbollsklubbar. Att samarbeta klubbar, olika divisioner, emellan är en bra väg att gå nuförtiden. Så som bland annat vi i Västerås IK och Gideonsbergs IF har gjort. De som är snäppet utanför elvan hos oss får chansen att förstärka GIF och även få matchträning. Spelare från GIF kan även få chansen att prova på en högre nivå hos oss i Division 2.

Kruxet i detta kan vara att klubben i den lägre divisionen inte får avancera i seriesystemet om samarbetsklubben spelar i divisionen över. Tyvärr har vi inte haft det privilegierade problemet. Gideonsberg åkte nämligen ur Division 4 för ett par år sedan. Förra året hamnade man på en näst sista plats i 5:an, vilket skulle betyda ett hopp ännu längre ner i seriesystemet.

Men då kom bomben. Bäckby, som inte ens haft samma startelva på banan en match i rad (omöjligt i och för sig..), bestämde sig nämligen för att dra sig ur Division 5 (!!). De plockade in nya spelare med erfarenheter från spel i högre divisioner titt som tätt. Helt plötsligt ville spelare inte spela längre. Och helt plötsligt ville inte klubben heller spela mer. Bra organiserat helt enkelt!

Nu går ryktena att GIF kan vara boven i dramat. Vi kan ha en mutningsskandal ala Italia med miljontals kronor inblandade. Nej, så är det nog inte. Men kanske har Gideonsberg mutat till sig en plats i Division 5. Svarta pengar är ju också pengar. Tyvärr. Jag är ju annars förtjust i svart.

Ps. Mina gamla vänner, Emran Kinolli och Herdi Karimyan, från juniortiden i VSK spelar numera i detta skandalladdade Division 5-lag. Emran var på den tiden en snabb forward/yttermittfältare som fick komma in som en joker i matcherna mot slutet. Jag fanns ju i truppen liksom… Herdi höll sig på innermittfältat som en spelfördelare, med sitt spralliga och något stressande löpsteg. Båda är mycket träningsvilliga ynglingar!

Veckans Mål-Ove är i vilket fall som helst Gideonsbergs Idrottsförening som på något vänster lyckas mygla sig kvar i Division 5. Riktigt ovigt gjort!

Posted in Allmänt | 21 Comments

Idag har jag..

Idag har jag gasat runt på en truck mellan kl. 14.30 och 00.50. Jag har också ätit ”lunch” mellan kl. 18.00 och 18.35 (det var potatis och kyckling). Innan allt detta sprang jag knappt 20 min (egentligen bara 12..). Jag åt även köttfärssås och spaghetti. Däremellan har jag kollat Instagräm, skickat några sms och kollat Facebook. Är ni kvar?

Problemet med det här inlägget är att det bara tillkommit för uppfyllnads skull. Jag jobbar nämligen kväll den här veckan. Ni vet, en sådan vecka när man går till jobbet, åker hem och sover, vaknar, äter och går till jobbet igen. Jag kan inte påstå att varken jag eller någon annan på lagret sprudlar av inspiration och energi till ett blogginlägg.

Min Farmors katter är troligen mer kreativa. Men trots detta tänker jag fan i havet inte börja inlägget med de förbannade orden: ”Idag har jag”Det var i och för sig precis det jag gjorde…

Jag fattar inte att folk läser sådana där bloggar. Jag är ”Så mycket bättre.”Jag förstår mig heller inte på skribenterna. Vem fan bryr sig?!

För de som bryr sig om mitt liv jobbar jag kväll hela veckan, vilket betyder att jag inte kommer genomföra ett träningspass mellan fredagen den 25 januari och måndagen den 4 februari. Frågor på det?

Nej, nu måste jag snart upp till jobb igen. Ekorrhjulet, heja!!

God natt.

Ps. Nu ligger jag i sängen.

Posted in Allmänt | 21 Comments

Veckans Mål-Ove

Det är en aning segt mitt i stundande Silly Season. Alla går vi och väntar på den där bomben. Den där bomben som ska avsluta den Löjliga Årstiden på ett häpnadsväckande vis. Så att spelare, ledare och alla andra fotbollsfantaster kan spinna vidare, lägga brainstormandet bakom sig och bygga upp fokus på kommande säsong.

Atombomben i Västerås 2013.

Den värvningen har saknats i vintermörkret. Värvningen som blossar upp som en trippel helsida i länstidningen. Den som alla pratar om. Den som tänder eld på fotbollsbrasan i länet. Den som är den.

Det har varit allmänt klent drag kring fotbollen i Västerås under alla dessa Antarktiska dagar ett helt vanligt 2013. Men vi lever i ett vinterland. I en stad som aldrig riktigt fattat storheten med att sparka en ihopsydd läderputa med en vikt på 410-450 gram, i ett nät. Gurkstaden har som problem, som alla som läser den här bloggen redan känner till, att vara lite för bra i lite för många idrotter. Vi har två elitserielag i handboll (dam och herr), ett elitserielag i bandy (herr), två Superligalag i daminnebandy (dock borde Sala räknas som en håla långt ifrån Västerås), ett allsvenskt lag i herrinnebandy, ett allsvenskt lag i ishockey och en hel drös med ensamseglare (alltså ensamidrottare givetvis). Jag tänker mig Linus Kanth (simmare), Joel Vikner (triathlet), Marcus Oskarsson (kanotist), Filip Backlund (roadracing). Vad fan är det, undrar ni? Inte den blekaste, svarar en trött jävla fotbollsspelare.. Inte fasen bryr man sig speciellt heller. Men sponsorer, det håvar han upp med en liten räkhåv.

Med restriktion för bortglömda lag/individualister är det fortfarande en hel del idrottare. Företag måste välja att sponsra ett eller ett par lag. Sedan finns det ju idioter till företag som håller hårdare i sedlarna än Ove hansjälv. Så veckans Mål-Ove går till Aktiebolag… Nej, skämt åsido.

Nu fladdrar jag iväg och tappar min vinröda tråd. Det jag vill komma fram till är att det finns många ”helt okej” idrottsklubbar i Västerås, räkna där även in alla fotbollsklubbar som alla vill sin egen förenings bästa. I princip alla vill upp i seriesystemet. Alla vill samarbeta, men på sin egen förenings premisser. Ohållbart.

Så. Veckans Mål-Ove går till en fotbollspelare som förhoppningsvis kan höja temperaturen i fotbolls-Västerås. Han har meriter från Superettan. Ove super hos Per i Ettan. Han har även specifika kvalitéer som gör honom till ett självklart val som Ove of the week. Skadebenägenheten är av allra högsta världsklass. Att som spelare sitta inne på ett kontrakt värt, säg, 10 000 pix i månaden, utan att behöva göra ett smack är rena guldgruvan för en uteliggare. De första veckorna går man till gymmet och tränar intensivt på sin rehabträning. Efter ett tag tappar man suget. Man kommer till samlingen, säger hej, går till gymmet, gör ett benböj (om ens det), går tillbaka, duschar, snackar med materialaren (om ens det), sätter sig i bilen och brassar hem.

Mr Rehab, och veckans Mål-Ove *trumvirvel*, är ingen mindre än:

1f0644027c556d9793cd3b3e377bd5db

Temesgen ”Mesk-Arne” Berhane. Han har bestämt sig för att återvända till Västerås efter en säsong bland kurderna i Dalkurd. Vi får se om han hamnar i Sportklubben, hos syrianerna, i laget från Hamre eller hos Oss. Temme är en jävulskt duktig fotbollsspelare, teknisk och efter detta förhoppningsvis lite målovig. Jag är säker på att han kommer att lyckas i vilken Västeråsklubb som helst. Inget snack! För sån klass har han absolut, om han får vara skadefri. Fast då hade han ju inte fått detta eftertraktade pris…

Kanske kan Temme bli den här sista pusselbiten i spelet. Atombomben i Västerås. Och kanske kan fotbollsklubbarna i stan någon gång lära av sina misstag. Samarbete innebär framgång. Västerås, och stadens invånare, skulle behöva samarbetet, där en klubb är klubben man vill spela i. Klubben som sponsorerna satsar på. Klubben som spelarna vill spela för. Tyvärr vet både du och jag att detta aldrig kommer ske. Tyvärr.

Nu får jag väl göra som Ove skulle ha gjort. Dra en ensamseglare i min ensamhet. Det hoppas jag Veckans Mål-Ove, Temesgen Berhane, slipper göra.

Posted in Allmänt | 18 Comments